Beräkning med hjälp av observationer eller endast på grundval av observationer?

Huruvida beräkningar eller uteslutande observationer bestämmer en giltig bönetid är en fråga som faller inom de islamiska lärdas ansvarsområde och som inte kan besvaras här. Vad vi däremot kan besvara här är några frågor om för- och nackdelarna med de båda åsikterna.

Låt oss börja med tidsbestämningen som uteslutande baseras på observation. Till en början låter det väldigt enkelt, eftersom man bara behöver hitta en plats där man kan observera horisonten. Från denna plats måste sedan till exempel Fajr observeras, varpå man informerar om den aktuella bönetiden. Detta skulle då behöva genomföras på samma sätt för varje by och stad där det bor muslimer. Eftersom denna metod dock påverkas starkt av ljusföroreningar, avviker bönetiderna kraftigt från varandra beroende på plats. Exempelvis skulle orten som ligger bredvid en starkt upplyst industrianläggning be ca 30 minuter senare än orten 3 km bort, som inte har lika mycket artificiellt ljus vid horisonten. Dessutom skulle bönetiden inträffa kortvarigt eller något för tidigt om strömmen gick. Därmed skulle människan kunna manipulera bönetiderna med sitt artificiella ljus. Den som följer denna åsikt skulle då dock också behöva acceptera detta. Fall där böneklendrar har skapats genom observationer är än idag okända i Tyskland. Ett korrekt upprättande av en sådan kalender skulle behöva föregås av långtidsobservationer som dokumenterar tiderna varje vecka och eventuellt flera gånger i veckan.

Den andra åsikten är att vi beräknar bönetiden med värden som har fastställts genom observationer. Muslimer har kunnat beräkna bönetiden utifrån solvinkeln i ca 1000 år. Ibn al-Shatir, den främste muwaqqiten vid Umayyad-moskén i Damaskus år 777 e.H., sade: ”Vad gäller tiden för morgonbönen, så är den vid gryningen, och när man vet det, måste man placera nadir på den artonde bågen från Maghribs riktning”. Även västerländska källor som The New American Practical Navigator från 1802 redogör för gryningens vinkel: ”Med den föregående metoden kan du bestämma början eller slutet av gryningen genom att beräkna timmen då solens zenitavstånd är 108 grader (eller när solen är 18 grader under horisonten); för genom observation har det visat sig att gryningen börjar eller slutar när solen befinner sig på detta avstånd från zenit.” Detta var långt innan vetenskapen indelade skymningsfaserna i kategorier. Uttalandena från islamiska astronomer och lärda genom historien, liksom från vetenskapen, är talrika och kan efterforskas av var och en på egen hand. Att muslimer idag inte längre är överens om vilken vinkel som är den rätta beror på flera orsaker. För det första är de flesta länder idag för ljusa för att man ska kunna urskilja den från början mycket svaga gryningen, vilket också innefattar problemet att observationer utförs på platser och av personer som inte är kvalificerade för detta. För det andra görs uttalanden på grundval av tolkningar av vissa astronomiska texter, utan att man faktiskt någonsin har genomfört en observation. Dessutom finns det personer som säger att vi gällande vinkeln endast följer observationen, utan att ta hänsyn till artificiellt ljus. För dem uppstår samma problem som redan nämndes i föregående stycke. Därmed kan det inte finnas något gradtal som skulle vara giltigt för alla platser, och man skulle behöva fastställa ett annat gradtal för varje by och stad genom observation, vilket innebär att man i slutändan egentligen återigen tillhör den andra åsikten. Enligt denna åsikt skulle man inte längre kunna säga att vinkeln för Fajr är si och så, utan endast att vinkeln i vår ort är si och så. Om vi alltså har åsikten att vi ska ta hänsyn till det artificiella ljuset och använda det första ljuset som grund för gryningens början – det vill säga det ljus som blir synligt när inget annat elektriskt ljus är närvarande – så måste man återgå till de gamla astronomernas och vetenskapens värden. Det fanns nämligen ingen som sa att gryningens första ljus uppträder vid en vinkel som är lägre än 18 grader. Den som påstår det måste tillhöra den andra åsikten och får under vissa omständigheter inte förespråka några gradtal överhuvudtaget. Följaktligen kan man säga att det korrekta gradtalet för Fajr ligger på 18 och att Fajr i områden utan elektriskt ljus kan ses vid ungefär detta gradtal. Alltså kan Fajr beräknas för varje plats i världen med denna vinkel, och detta är den åsikt som de flesta lärda och astronomer i den islamiska historien har haft.